lördag 20 oktober 2007

Laglig nedladdning


Jag tänker här inte ge mig in i den pågående infekterade debatten om illegal nedladdning.Däremot vill jag gärna tipsa om en sajt där man kan ladda ner mängder av högkvalitativa långfilmer alldeles lagligt.

Archive.org är en sajt med ett outsinligt antal skatter. Förutom långfilmer finns här bl.a. gamla reklamfilmer från 50-talet där man kan få se läkare göra reklam för cigarretter (!) samt mängder av dokumentärer, amatörfilmer etc. Här finns även en hel del ljudfiler av intresse.
Eftersom detta är en filmblogg tänkte jag dock koncentrera mig på filmerna.

De filmer som finns att ladda ner på Archive.org är äldre filmer där copyrighten har gått ut, s.k. ”Public domain movies”. Idag säger ju de internationella reglerna att en upphovsman äger rätten till sitt verk fram till 70 år efter sin död. Förr rådde dock andra regler som skiftade från land till land. I USA var man tvungen att med jämna mellanrum förnya copyrighten på filmer. Om man underlät att göra detta hamnade de i ”The Public domain” och ägdes då inte längre av någon. Detta är förövrigt anledningen till att vissa specifika gamla Hollywoodfilmer visas jätteofta på TV, i olika kanaler, medan andra betydligt bättre filmer visas mer sällan. Om jag ska ta ett exempel, så har vi Stanley Donens musikalfilm Kungligt Bröllop (Royal Wedding) från 1951 som visas stup i ett på TV, medan Donens mästerverk Singin’ in the Rain från året efter visas betydligt mer sällan. Den förstnämnda filmen är alltså gratis att visa medan TV-bolagen måste betala för att få visa den sistnämnda.

Man kan tycka att det är bara bra när en film har hamnat i ”public domain”, eftersom det då är fritt fram för vem som helst att hantera den, visa den offentligt, sälja den på DVD eller lägga ut den för nedladdning på nätet. För oss filmsamlare finns det dock en stor nackdel och det är att denna kategori filmer sällan eller aldrig restaureras. Det är dyrt att restaurera biograffilmer, så därför är få beredda att lägga ner pengar och arbete på att återställa en film, som man inte äger, till sitt ursprungliga skick. Sålunda finns många gamla filmer enbart i mycket dålig kvalitet, orestaurerade, på DVD-utgåvor som saknar extramaterial och dylikt. Observera att vissa filmer dock kan vara ”public domain” i orestaurerad version, men samtidigt kan finnas i en restaurerad version som är copyrightad. På Archive.org kan man t.ex., finna Chaplins Pojke (The Kid) i orestaurerad totalstum version. Om man vill ha den restaurerade versionen med Chaplins egen musik på ljudspåret måste man dock (om man vill vara laglig) köpa den officiella DVD-utgåvan med den copyrightade versionen. Låter det krångligt?Ja, det är komplicerat. Om man ofta besöker Archive.org så vet man att det förekommer då och då att filmer som tidigare varit tillgängliga för nedladdning plötsligt har plockats bort. Då beror det ofta på att en film finns i en copyrightad version och en fri version och att fel version har lagts ut till nedladdning.

Exempel på verkliga pärlor som man kan finna på nämnda sajt är:
flera av Charlie Chaplins och Buster Keatons tidiga stumfilmer, några av Hitchcocks tidiga filmer, samt ett stort antal tecknade filmer med bl.a. "Popeye (Karl-Alfred) och ”Betty Boop”.
Det kan vara lite knepigt att hitta på sajten, men klicka på länken nedan, så kommer du till ett index där du kan leta efter filmer med hjälp av vissa sökord:
http://www.archive.org/browse.phpfield=/metadata/subject&mediatype=movies&collection=moviesandfilms

De flesta filmerna finns i olika filformat i olika storlekar, så man kan själv välja om man vill ha dem i tillräckligt god kvalitet för att kunna bränna en DVD och njuta av på TV:n, eller om man nöjer sig med en sämre kvalitet till att titta på en liten dataskärm.

© Per Arne Edvardsson, 2007

måndag 8 oktober 2007

Screwball


Jag, och många andra med ett intresse för filmhistoria, anser att Hollywoods verkliga glansperiod var 30-40-talen. Denna gång tänkte jag ägna mig åt en speciell komedigenre som var mycket populär då: Screwballkomedin.

Huvudkaraktärerna är en man och en kvinna. som möts i början av filmen och får varandra på slutet, precis som i alla vanliga ”Rom-Coms” (romantiska komedier). Kännetecknande för denna speciella typ av romantisk komedi är att det är betydligt mer skruvad handling. Farsartade förvecklingar radas upp i ett snabbt tempo och filmerna drivs av en mycket tät dialog. Det är ett ständigt grälande och käbblande mellan huvudkaraktärerna. Genretypiskt är också att kvinnan oftast är den starkare och mer drivande parten, medan mannen får finna sig i hennes upptåg.

Den kanske allra mest berömda filmen i genren är Howard Hawks Ingen fara på taket (Bringing up Baby), där Katharine Hepburns karaktär är en vild otyglad ung kvinna som ställer hela tillvaron på ända för den stackars välartade antropologen, spelad av Cary Grant. En film som är lika rolig idag som när den var ny för sextionio år sedan. Många scener har blivit klassiska, som t.ex. när hennes klänning rivs sönder baktill och han tvingas gå tätt bakom henne för att dölja hennes ofrivilligt blottade baksida.

Andra klassiska filmer i genren är:
Det hände en natt (It happened one night, Frank Capra, 1934),
Godfrey ordnar allt (My man Godfrey, Gregory LaCava, 1936),
Det ligger i blodet (His girl Friday, Howard Hawks, 1940).

Som inom alla andra filmgenrer är det svårt att dra gränsen, Vilken film är en screwballkomedi och vilken är det inte? Till gränsfallen hör filmserien som på svenska fick namnet Gäckande skuggan och i original hette The Thin Man. I dessa deckarkomedier möter vi det sofistikerade paret Nick och Nora Charles, spelade av William Powell och Myrna Loy. De rör sig i tjusiga överklassmiljöer, dricker kopiöst med alkohol, käbblar ständigt och löser brott. En viktig roll har också deras Foxterrier Asta.

Screwballkomedierna blev färre under 40-talet och genren dog sakta ut och ersattes av mer lågmälda och sofistikerade komedier av Billy Wilder m.fl. Fast helt dog aldrig genren. Än idag kan man plötsligt, till sin förvåning, komma på sig själv med att titta på en nygjord screwballkomedi. Den senaste gången det drabbade mig var när jag nyligen såg Music and Lyrics (Mark Lawrence, 2007). Här möter vi ett klassiskt screwballpar, i form av en f.d. popidol i Hugh Grants skepnad och en halvgalen yngre tjej i form av Drew Barrymore. Det slog mig, när jag såg den, att Cary Grant hade varit perfekt i Hugh Grants roll och Katharine Hepburn i Drew Barrymores. Nu råkar filmen vara gjord 2007 och handla om en avdankad popidol från 80-talet, men den skulle lika gärna ha kunnat varit gjord 1942 och handlat om en avdankad crooner från 20-talet. Jag undrar hur många i dagens unga biopublik, som såg filmen i år, som var medvetna om att de tittade på en screwballkomedi?

© Per Arne Edvardsson, 2007