Nuförtiden är de flesta filmstjärnor kända under sina riktiga namn. Hur annorlunda var det inte förr? Under den klassiska Holywooderan (ca 1920-60) var det snarare en regel än ett undantag med artistnamn. Det fanns främst två anledningar till att skaffa ett artistnamn; antingen att man hade ett komplicerat utländskt namn som var svårt att uttala och stava för engelskspråkiga, eller att man hade ett namn som kanske dög för en vanlig människa men var för alldagligt för en filmstjärna.Det är ganska lätt att förstå att Issur Danielovitch Demsky insåg att en Hollywoodkarriär skulle underlättas av att byta namn till Kirk Douglas, eller att Rodolfo Guglielmi d’Antonguolla föredrog att kalla sig Rudolh Valentino. Det känns dock inte fullt lika självklart att Bette Perske skulle känna sig tvingad att byta namn till Lauren Bacall eller att Lucille LeSeur skulle anses vara ett sämre namn än Joan Crawford.
Vissa namnbyten är dock lättare att förstå. Vilken ung sjungande och dansande tjej vill heta Frances Gumm? Då låter ju Judy Garland mycket mer glamouröst. Det är också lättförståeligt att den unge engelsmannen med det töntiga namnet Archibald Leach föredrog det mer amerikanskt klingande Cary Grant.
Andra namnbyten hade en mindre rolig anledning. Jag syftar på de som hade namn som ansågs alltför etniskt specifika för att vara önskvärda. I 30-talets USA var antisemitismen utbredd, så Paulette Levy bytte ut sitt judiskklingande efternamn till det franskklingande Goddard för att lättare få jobb. Ryssar har aldrig stått speciellt högt i kurs i USA, så Daniel Kaminsky ändrade sitt namn till det mer anglosaxiska Danny Kaye.
Vissa filmstjärnor (eller deras managers) var extra kreativa när de hittade på nya namn. Dorothy Kaumeyer är värd en medalj för sitt artistnamn Dorothy Lamour, vilket också kan sägas om Camille Javal som blev den eviga sexsymbolen under namnet Brigitte Bardot.
Frågan är dock om inte guldmedaljen bör delas ut till stumfilmsstjärnan Theodosia Goodman som kastade om bokstäverna i ”Arab death” och kom upp med namnet Theda Bara!
Det var dock inte enbart i Hollywood som ens vanliga namn inte dög. Samma fenomen var vanligt förekommande i Sveriges Hollywood, Filmstaden i Råsunda. Nils Jönsson blev Nils Poppe och alla känner väl till att Greta Gustafsson blev Greta Garbo?
Slutligen vill jag här passa på att rätta till en långlivad myt. I flera filmlexikon samt i äldre upplagor av sällskapsspelet ”Trivial Pursuit” påstås det att Walter Matthaus riktiga namn skulle vara Walter Mattuschanskayasky. Detta lär härstamma från en intervju med en humorlös journalist som inte förstod att den kände filmkomikern drev med honom. I själva verket var hans riktiga efternamn Matthow.
© Per Arne Edvardsson, 2007
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar